American Psychiatric Association (APA) ger ut en
manual eller handbok över psykiatriska diagnoser som använts världen över i de
flesta sjukvårdssystem. Denna ”diagnostiska bibel” (som för övrigt heter DSM)
har funnits länge och använts bl.a. för att fastställa förekomsten av
psykiatriska sjukdomar. DSM ges ut var 5:e år.
De senaste åren har man i DSM backat bort från termen
”addiction” – alltså beroende. Faktum är att den senaste upplagan (som släpptes
i början av 2013 och heter DSM-5) enbart fokuserar på kemiskt beroende, alltså
alkoholism och andra kemiska droger (och kallas i DSM för Substance Use Disorder).
APAs motivering för denna anti-beroende hållning är mer än lite förbryllande,
särskilt i en tid då offentlig acceptans och förståelse för beroende i alla
dess former är allt högre. Det är ännu mer oroande och förbryllande att
beroende (addiction) uteslöts ur den senaste upplagan av DSM utan någon som
helst förklaring på varför. Detta leder ju givetvis till att professionella
behandlare frågar sig vad det handlar om och fantiserar om anledningen. Det
finns en del professionella behandlare som t.o.m. påstår att anledningen skulle
vara att det blir för dyrt för försäkringsbolagen i USA att behandla alla dessa
människor som har olika beroenden. Eller kanske tycker APA helt enkelt inte att
sexuella aktiviteter (till exempel) kan uppfylla de indikatorer de själva
beskrivit för kemiskt beroende? Låt oss för all del titta närmare på detta.
Just nu har APA en lista på 11 potentiella indikatorer
för kemiskt beroende. Om två eller fler av dessa förekommer i en persons liv är
den personen kemiskt beroende. Dessa indikatorer är:
- Kontrollförlust (den kemiska drogen tas i större mängder eller under längre tider än avsett)
- Misslyckade försök att skära ned eller sluta
- Överdriven tid som använts till att skaffa den kemiska drogen, använda den kemiska drogen eller att återhämta sig från användningen
- Begär (en stark och påträngande önskan om att använda den kemiska drogen)
- Återkommande användande av den kemiska drogen som leder till misslyckanden att uppfylla skyldigheter i skolan, på arbetet eller hemma
- Att fortsätta använda trots negativa konsekvenser
- Att minska eller ge upp viktiga sociala, och/eller yrkesmässiga, och/eller fritidsaktiviteter
- Återkommande användning även när det är fysiskt farligt
- Återkommande användning även när det orsakar eller förvärrar fysiska eller psykiska problem
- Toleransökning
- Abstinens
Om vi ersätter ordet ”kemikalier” med orden ”specifika
sexuella aktiviteter” får vi 11 kriterier för sexberoende. Och återigen – två
eller flera av dessa innebär att en person är sexberoende. Och många av dessa
indikatorer finns hos sexberoende män och kvinnor som söker hjälp. Kanske
t.o.m. de flesta!
Vanliga argument som förs av personer som inte tycker
att APA skulle införa sexberoende som en officiell diagnos i DSM är att ingen
kan utveckla toleransökning eller uppleva abstinens när de inte får
tillräckligt med sex. De som påstår detta förstår sig helt enkelt inte på
sexberoende. Sexberoende personer brukar uppleva båda toleransökning och
abstinens!
Toleransökning – i alla former av beroende – beror på
att den beroendes hjärnkemi (mestadels dopamin i hjärnans belöningssystem)
anpassar sig till kontinuerlig överstimulering genom att producera mindre
dopamin eller genom att stänga av dopaminreceptorer. För att övervinna detta
eskalerar den beroende i sina typiska beteenden. En narkoman tar mer av sin
favorit drog och/eller byter till en starkare. På samma sätt ökar sexberoende
personer den tid de tillbringar i sina tvångsmässiga sexuella aktiviteter
och/eller ökar intensiteten i det de gör; ser mer grafiska versioner av porr; ägnar sig åt sexuella aktiviteter som är mer intensiva, etc.(se gärna PORR - DEN NYA DROGEN för ytterligare information om detta).
Sexberoende personer upplever också abstinens, som
oftast ger sig till känna i form av depression, ångest, irritabilitet och
frustration. Sömnsvårigheter och koncentrationsproblem är också vanligt
förekommande. Eftersom sexberoende personers dopaminstinna belöningssystem
används för att få konstant stimulering reagerar de med begär efter sex när de
under en längre tid är åtskilda från den känsla av rus detta ger. Och de blir
elaka, vresiga eller ledsna om och när de inte kan få dopaminruset – ”Ibland
känns det som att man vill klättra upp för vägen eller gå ut och klappa till
nån!” – som en patient sa till mig häromdagen. Jag har t.o.m. varit med om
patienter som får självmordstankar i abstinensen. Det är sant att dessa
abstinenssymptom är mindre synligt fysiska än till exempel det delirium som
upplevs av kroniska alkoholister eller de influensa liknande symptom som
heroinister upplever. Men sanningen är att det är väldigt få kemiskt beroende
personer som upplever svåra fysiska abstinens symptom. Det är mycket vanligare
att deras abstinenssymptom liknar sexberoende personers.
När man tittar på de kriterier som finns för
”Substance Use Disorder” i DSM och samtidigt tittar på hur de specifika
sexuella aktiviteter som sexberoende personer ägnar sig åt har rusat iväg utom
kontroll, löpt amok och skapat negativa konsekvenser - ja då måste man konstatera
att de beteendena uppfyller APAs egna normer för vad som är ett beroende.
Varför APA valt att ignorera detta faktum – särskilt i dagens alltmer
informerade värld – är ett mysterium. Tyvärr är det osannolikt att vi snart
kommer att få ett svar på detta mysterium. Under tiden kan specialister på
beroendebehandling och tillfrisknande använda sig av diagnostiska kriterier som
rekommenderas av andra professionella organisationer. Det vi använder i utbildningssammanhang och på DBK Sverige är ASAMs (American Society for
Addiction Medicine) definition av beroende. En kort översättning av denna
definition är (i parentes är ord som översättaren lagt in själv - för tydlighetens skull):
Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings -och motivationssytem, i minnet och tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor manifesterar sig i karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda (specifika) beteenden och/eller kemiska substanser.
Beroende präglas av oförmåga att konsekvent avstå från och försämrad förmåga att kontrollera beteendena; begär; minskat erkännande av de betydande problem beteendena orsakar för personen själv och i relationer till andra; och (andra ) dysfunktionella reaktioner.
Liksom andra kroniska sjukdomar innebär beroende ofta cykler av återfall och remission. Utan behandling eller att engagera sig i sitt eget tillfrisknande är beroende progressiv och kan leda till invaliditet och förtidigt död.
Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings -och motivationssytem, i minnet och tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor manifesterar sig i karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda (specifika) beteenden och/eller kemiska substanser.
Beroende präglas av oförmåga att konsekvent avstå från och försämrad förmåga att kontrollera beteendena; begär; minskat erkännande av de betydande problem beteendena orsakar för personen själv och i relationer till andra; och (andra ) dysfunktionella reaktioner.
Liksom andra kroniska sjukdomar innebär beroende ofta cykler av återfall och remission. Utan behandling eller att engagera sig i sitt eget tillfrisknande är beroende progressiv och kan leda till invaliditet och förtidigt död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar